Det Ă€r en sak att förstĂ„ och det Ă€r en sak att leva den förstĂ„elsen. MĂ„nga gĂ„nger i mitt eget liv har jag och Ă€ven dem jag möter hamnat i situationer dĂ„ en utmaning tycks vĂ€xa eller en stagnation, Ă€ven kallad platĂ„, kvarstĂ„r trots alla ens dina försök och strĂ€van att arbeta “med” det hela. NĂ€r grĂ€nsen kĂ€nns nĂ„dd spelar det ingen roll vad Ă€n Ă€r din beslutsamhet, din lösningsorienterade förmĂ„ga, din viljestyrka, hoppfullhet eller tillit till nĂ„got större Ă€r – du kĂ€nner att du sitter fast eller att nĂ„got hĂ„ller dig frĂ„n att gĂ„ den vĂ€g du tĂ€nker dig att du ska gĂ„.

 

Paradoxalt nog blir denna tvÀra platÄ eller intensifieringen av en utmaning ofta Ànnu mer pÄtaglig, i hur frustrerande och förvirrande det kan upplevas, om du dessutom har spenderat en lÀngre tid eller mycket energi pÄ att mer och mer skala av det som inte kÀnns meningsfullt eller kÀnns rÀtt för dig att göra. Du  har tagit pÄ allvar att göra mindre av det du inte vill göra, för att du har nÄgonstans mÀrkt hur mycket av dina val och livsstil som Àr format frÄn nÄgot eller nÄgon som inte Àr du. FrÄn förvÀntningar och tidigare erfarenheter och omstÀndigheter.

 

Du kan kĂ€nna att du har kommit en lĂ„ng vĂ€g pĂ„ din personliga resa, din spirituella vĂ€g, och nĂ„gonstans finns förvĂ€ntningarna, eller förhoppningarna, att du vid detta stadie borde mĂ€rka hur saker börjar falla pĂ„ plats eftersom du har hittat din riktning. Åtminstone vad du tĂ€nker Ă€r din riktning och hur den borde se ut. Det utmĂ€rkta överlappet av det som gör dig unik och hur det kan serva din omvĂ€rld.

 

Jag hörde för inte sÄ lÀnge sedan en definition av spiritualitet som jag tycker Àr en vÀldigt bra beskrivning för vad det verkligen innebÀr för en individ och det var att spiritualitet egentligen Àr nÄgot eller nÄgon under evolution. HÀr gÄr det att lÀgga in vÀldigt mycket, att allt egentligen Àr spirituellt i bÄde sin mer formella och informella definition, men att vÀlja spiritualitet som ett sÀtt att leva innebÀr ocksÄ ett beslut av att fortsÀtta placera sig i konstant transformation. Alla genomgÄr evolution, eller kanske genomlider, men det Àr inte alla som vÀljer det och ser var det kan leda med hÀngivenhet till just sin egen evolution.

 

Att uppleva sig fast pĂ„ en plats eller i ett omrĂ„de av ditt liv, eller att det inte lossnar trots dina bĂ€sta intentioner och försök nĂ€r du anser dig vara hĂ€ngiven din evolution pĂ„ alla plan, Ă€r riktigt stökigt. KĂ€nslan Ă€r lite som att 1+1 plötsligt inte lĂ€ngre blir 2. Du Ă€r pĂ„ vĂ€g att bygga det du ser framför dig vara del av ditt syfte och uttryck, du utesluter mer och mer det som inte Ă€r i linje med ditt sanna jag eller genuina personlighet – och Ă€ndĂ„ verkar bekrĂ€ftelse av din vĂ€g lysa med sin frĂ„nvaro plötsligt. Det har blivit och blir svĂ„rare. 

 

Kanske har du dessutom tagit avstĂ„nd till hela hustle-kulturens paradigm, att jobba sönder dig sjĂ€lv för det du vill som det enda sĂ€ttet att ta sig framĂ„t. Du ser paradoxen i att göra uppoffringar pĂ„ ett plan som samtidigt innebĂ€r eller leder till att du behöver ge upp nĂ„got annat viktigt. SĂ„som att du jobbar som en dĂ„re under lĂ„ng tid, nĂ„r ditt mĂ„l, men din hĂ€lsa eller relationen till den eller de du Ă€lskar fick ta stryk – och nĂ„gonstans kanske du till och med gick in i din satsning pĂ„ din karriĂ€r eller efter andra resurser just för att ta hand om din hĂ€lsa och de du Ă€lskar.

 

Att det du vill nĂ„ alltid kommer med kravet av ett hĂ„rt jobb och uppoffringar behöver synas sĂ„ att vi inte misstar den verkligen uppoffringen och vinsten. Är det verkligen en rimlig investering om du tar in alla former av resurser och dina vĂ€rderingar? Vidare, i andra hörnan av ringen hittar vi förhĂ„llningssĂ€ttet att det som Ă€r menat för dig bör kĂ€nnas anstrĂ€ngningslöst, vara ett tydligt “ja” och inte ske frĂ„n press eller forcering. Annars Ă€r det inte rĂ€tt. Som de flesta gĂ„nger kan vi gĂ„ vilse i sjĂ€lva orden och sanningen verkar finnas nĂ„gonstans dĂ€r mellan raderna.

 

Titeln pĂ„ detta inlĂ€gg Ă€r “Nyckeln i det du inte vill göra” och det jag tĂ€nker komma in pĂ„ kan verkligen vara det enda du behöver fokusera pĂ„ just nu eller Ă„terupptĂ€cka om du pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kĂ€nner dig fast eller vilsen, kanske till och med lite eller mycket nedslagen. Först ska det nĂ€mnas att jag Ă€r en stark föresprĂ„kare av att alltför mĂ„nga gĂ„r igenom sina liv utan att vara i nĂ€rheten av de versioner som skulle göra dem lyckliga pĂ„ riktigt. Det överlevs snarare, och mĂ„nga gör otroligt mycket mot sin egen vilja i olika utstrĂ€ckning. SĂ„ mĂ„nga mĂ„sten och saker som inte alls fyller oss eller ger nĂ€ring till vilka vi verkligen Ă€r och kan bli. HĂ€r hörs ofta uttryck som “man mĂ„ste ju” eller “det har alltid varit sĂ„â€ eller “det finns ingen annan vĂ€g”. En rad faktorer fĂ„r oss att köpa allt annat Ă€n vad som skulle kunna vara möjligt om alla fick chans att upptĂ€cka och följa sin autentiska vĂ€g. Om du genuint gillar och trivs med ditt liv kan det se ut hur det Ă€n vill och kan göra, min uppfattning Ă€r dock att det Ă€r mĂ„nga som rationaliserar bort sin egen djupa lycka. Mer eller mindre uppenbart och medvetet.

 

SĂ„, mĂ„nga gör redan mycket som de inte vill göra. Det jag vill prata om i denna episod handlar om att titta pĂ„ “det dĂ€r” som kĂ€nns jobbigt att göra, men som ocksĂ„ samtidigt resonerar nĂ„gonstans i dig som en bra sak att göra. Det finns en resonans och en resistans pĂ„ samma gĂ„ng. NĂ€r du befinner dig i lĂ€get dĂ€r du trodde att alla dörrar skulle börja eller fortsĂ€tta öppnas, men allt verkar stĂ€ngt eller onödigt trögt. NĂ€r livet verkar trycka dig, eller kanske tvinga dig i en annan riktning just nu Ă€n vad du hade tĂ€nkt eller kanske vill. Det finns en pendel som kan slĂ„ över nĂ€r du börjar Ă„terta ditt kreativa flöde och autentiska uttryck, och det Ă€r en ovilja att “gĂ„ tillbaka” eller göra saker som samma del i dig har fĂ„tt uppfattning om att det begrĂ€nsar ditt flöde. Saker och aktiviteter som du kanske har gjort dig av med tidigare.

 

För att ta ett exempel. Om du har valt entreprenörsvÀgen har du mest sannolikt sagt upp och tagit avstÄnd frÄn att vara anstÀlld och jobba för nÄgon annan. DÄ kan det kÀnnas allt annat Àn logiskt och bekvÀmt att övervÀga att senare Äteruppta en anstÀllning, om Àn visstid, för att stötta din entreprenöriella vÀg. Du har ju lÀmnat boxen för att Äterta din frihet, din rytm och din kreativitet, det kÀnns som att det inte rimmar att du ska tillbaka den positionen. De förutsÀttningar och normer som du har lÀmnat för att börja forma din egen vÀg. Kanske har allt under lÄng tid pekat pÄ att du Àr pÄ rÀtt vÀg, men de viktigaste pusselbitarna vÀgrar lÀggas i det aktuella pusslet som du hade bestÀmt att lÀgga innan du gÄr vidare med nÀsta.

 

NĂ€r du vĂ€l finner och Ă„terupptĂ€cker din verkliga kreativitet, svaret eller ledtrĂ„dar pĂ„ hur du Ă€r hĂ€r för att uttrycka dig, för att leva i linje med ditt mest autentiska jag och vara av största möjliga service till vĂ€rlden – kommer du i kontakt med nĂ„got vi kan kalla för ditt inre barn. Arketypen av barnet. Den, av flera, delar av dig som vet precis vad det Ă€r att vara fullt levande, att kĂ€nna total frihet, att leka, att uttrycka och att inte hĂ„lla nĂ„got tillbaka. Frihet. Den gillar inte att stoppas i lĂ„dor, hĂ„llas tillbaka, att andra talar om vad som Ă€r önskat eller inte eller hur du behöver göra, vad som Ă€r rĂ€tt för dig, eller massa tungt ansvar och inget utrymme för frihet. Barnet vill inte och kan inte se vad förĂ€ldern ser. Och förĂ€ldern kan ofta missa vad barnet verkligen behöver. Det vill sĂ€ga, den del av dig, den arketyp som vi kan kalla förĂ€ldern, oavsett om du har “fysiska” barn eller inte, Ă€r den del i dig som vet att vissa saker behöver ramar, en del saker behöver göras Ă€ven om det inte innebĂ€r totalt frihet, och kan urskilja vad som Ă€r en rimlig investering eller risk för att överlag fĂ„ saker pĂ„ plats.

 

FörÀlderarketypen i dig kan ocksÄ slÄ över till nÄgot som inte gynnar din totalitet, nÀr den vÀgrar lÀmna vÀg Ät det som kÀnns ovisst eller okontrollerat. Det hÀmmar din kreativitet och förmÄga att ta in livet pÄ det sÀtt som ett barn kan.

 

Min erfarenhet Ă€r att de allra flesta, inte alla, har tappat bort stora delar av sitt inre barn lĂ€ngs vĂ€gen att de vĂ€xer upp för att fylla en roll i samhĂ€llet. AnstrĂ€ngning Ă€r standard och frihet Ă€r en naiv lyx. Det kan vara svĂ„rt att ens förestĂ€lla sig vad ett liv med mer frihet, individualitet och kreativitet ens skulle kunna se ut som, och lĂ„sa upp i sitt eget liv. NĂ€r du börjar hamna i ett lĂ€ge i ditt liv nĂ€r du upplever att det mĂ„ste finnas mer, att du Ă€r mer Ă€n din kropp och du mĂ€rker att det som tillfredsstĂ€llde dig förut inte alls gör det lĂ€ngre, sĂ€tts du ofta pĂ„ en resa som till en början ofta gĂ„r under beskrivningen av “personlig utveckling”. Ju djupare dyk i denna resa, desto större sannolikhet att du vĂ€cker och kommer i kontakt med ditt inre barn igen, och det Ă€r nĂ„got otroligt lĂ€kande och magiskt för vad det kan innebĂ€ra i ditt vuxna liv.

 

Efter en tid fokuserad pÄ den inre vÀrlden, din individualitet och sÀkerligen utforskande av den mer esoteriska delen av verkligheten, kan du tippa över i att din externa miljö inte spelar med dig lÀngre, trots allt du har upptÀckt, tagit in och börjat leva. Tilliten till att du Àr pÄ rÀtt vÀg finns dÀr men kÀnslan eller tanken som uppstÄr Àr att du mÄste göra nÄgot fel. Du har kÀmpat med nÄgot lÀnge men det vill inte ske pÄ det sÀttet som du försöker fÄ till det. Eller alla olika försök till det. Responsen Àr ofta att försöka hÄrdare. Vare sig det Àr fokuserat till det yttre och din karriÀr och hÀlsa eller dina inre spirituella ritualer och processer.

 

HĂ€r landar vi i nĂ„got jag inte tĂ€nker ge mig pĂ„ att försöka besvara, eller nĂ„gonsin pĂ„stĂ„ att jag vet svaret pĂ„, men det mesta pekar enligt min uppfattning mot att det inte bara Ă€r vi sjĂ€lva som avgör hur vĂ„r vĂ€g genom livet ser ut. Det finns intrikata detaljer och komponenter för hur vĂ„rt liv grenar sig och utvecklas, som vi aldrig kommer att kunna vara medvetna om, Ă€n mindre kontrollera. ÄndĂ„ försöker vi sĂ„ hĂ„rt. Med andra ord tror jag att det finns en större plan för ditt liv, varav du har möjligheter och alternativ till hur du nĂ€rmar dig att följa den planen, men mest sannolikt kommer du att göra dig sjĂ€lv svimfĂ€rdig av att försöka avgöra vad som Ă€r bĂ€sta sĂ€ttet.

 

I öst och inom Taoism föresprĂ„kas filosofin och idĂ©n om “flow”, Wu Wei. Ett annat metaforiskt uttryck som antyder pĂ„ lite samma koncept Ă€r lagen om minsta motstĂ„ndets vĂ€g eller “The path of least resistance”. Att vĂ€lja den enklaste vĂ€gen att göra nĂ„got istĂ€llet för att försöka vĂ€lja det bĂ€sta sĂ€ttet. LĂ„ter det bekant med vad jag precis beskrev? Ett annat uttryck som kan representera vad det handlar om Ă€r skillnaden mellan att försöka och att forcera. VĂ€ldigt annorlunda. Filosofin runt Wu Wei trycker pĂ„ att hĂ„lla vĂ„r uppmĂ€rksamhet pĂ„ och observera naturen, och i princip imitera hur den funkar, och hur den flödar.

 

“Nature does not hurry, yet everything is accomplished” – Lao Tzu.

 

Ett tydligt exempel av detta i naturen, som nĂ€mnts tidigare i podden, Ă€r vatten, som alltid följer vĂ€gen om minsta motstĂ„nd för att uppnĂ„ ett framskridande. Det Ă€r vĂ€ldigt utmanande att försöka förkroppsliga och leva efter sin egen version av det idag, dĂ„ arbetsamhet, att vara i kontroll och att forcera fram ditt objektiv premieras hĂ„rt idag. Om du inte spenderar varje vaken stund med att jobba hĂ„rt och aktivt mot din dröm Ă€r du inte “dedikerad nog”. Att vĂ€lja att efterstrĂ€va att uppnĂ„ nĂ„got genom att utgĂ„ frĂ„n en harmoni kan lĂ„ta som en kompromiss eller att undvika ansvar eller arbete, men det Ă€r det mest kraftfulla valet. Åtminstone om det du vill uppnĂ„ inte ska ta frĂ„n nĂ„got annat viktigt eller leda till en fortsatt Ă€ndlös jakt.

 

Med all forcering och det starka behov av kontroll skapas och ackumuleras en ohÄllbar stress och spÀnning som rubbar harmonin pÄ flera plan, som ofta förr eller senare manifesterar sig i formen av fysiska Äkommor, sjukdomar eller krÀmpor. För mÄnga kan det kÀnnas enklare, men inte lÀttare, att hÄlla fast vid uppfattningen och tron att hÄlla isÀr det fysiska med det icke-fysiska. NÄgot som Àr en hel episod i sig.

 

SĂ„, tillbaka till det dĂ€r du inte vill göra men som du har en kĂ€nsla av att du kanske borde göra. Det som inte Ă€r vĂ€gen du hade tĂ€nkt men som verkar stĂ„ pĂ„ glĂ€nt. Du har ett motstĂ„nd till det, men nĂ€r du tittar nĂ€rmare pĂ„ alternativet du övervĂ€ger, och slĂ€pper in bĂ„de ditt inre barn och förĂ€lder till bordet för ett beslut som gynnar bĂ„da parter, mĂ€rker du nog att du kan vĂ„ga följa med i vart livet verkar föra dig just nu. Det betyder för all del inte att du ska slĂ€ppa en stor dröm eller vision, eller tappa sjĂ€lvförtroendet över din förmĂ„ga att du kan nĂ„ det du verkligen vill. Det betyder kanske bara, att just nu behöver du göra nĂ„got lite “meh” för att samla pĂ„ dig och möta det du behöver för en Ă€nnu bĂ€ttre vĂ€g till det som Ă€r menat för dig.

 

Om det uppenbarligen inte fungerar för dig att försöka hÄrdare, vad hÀnder om du försöker mjukare? Att slÀppa taget om det bÀsta sÀttet, som du uppfattar det, och titta pÄ dina möjligheter just nu. Vad uppfattar du i din verklighet just nu om du öppnar blicken, sinnet och hjÀrtat. Och, kan du bÀra med dig hjÀrtat i det dÀr som kanske kÀnns motigt men nödvÀndigt, och inte för stor anstrÀngning, men tillrÀckligt? Det Àr vÄr egen bild av vem vi Àr just nu som försöker avgöra vad som Àr bÀsta vÀgen för den vi ser oss önska bli, varav i sig motsÀger sig sjÀlv dÄ det inte Àr möjligt för nÄgon annan Àn den senare versionen. HÀr behöver vi slÀppa in mer och nÄgot större Àn vÄrt ego, Àven om ocksÄ egot kan serva. Det Àr lÀtt att bli slav under egot i sitt försök att kontrollera bara.

 

“When I let go of what I am, I become what I might be” – Lao Tzu.

 

Hur skulle det se ut för dig och vad poppar upp i dig nÀr du nÀrmar dig tanken om att försöka mjukare, och ser över vilka möjligheter som faktiskt finns. Om du kÀnner att du inte ens har motivationen att gÄ efter din dröm eller stora vision just nu, eller har svÄrt att connecta med den, vÀlj nÄgot att sikta pÄ just nu, vad det Àn Àr, sÄ lÀnge. Och lita pÄ att du kommer tillbaka pÄ rÀtt vÀg nÀr du slutar forcera.

 

En sista sak som kÀnns vÀrd att nÀmna hÀr Àr att vara omsorgsfull med vad du tar in i begreppet flow. För en del Àr detta ett tydligt state och tillstÄnd av att du förlorar dig sjÀlv i tid och rum med nÄgot kreativt. Att försöka mjukare och att inte forcera, att följa ett flöde, KAN se ut som flow men ocksÄ inte alls sÄ. Flow-state och flöde Àr inte samma. Största ledtrÄdarna till vad ett flöde Àr för dig tror jag du hittar i en kÀnsla av lÀttnad nÀr du slÀpper greppet om hur du hade tÀnkt dig att nÄgot skulle gÄ till, och bjuder in andra möjligheter, fortfarande med en hoppfullhet och ett lugn. KÀnns det som att du alltid jobbar uppför Àr det inte minsta motstÄndets lag. Slutligen tror jag att det Àr vÀldigt viktigt att du kÀnner av sjÀlv var grÀnsen gÄr mellan att undvika arbete, och att forcera.

 

Att det sker enligt minsta motstÄndets lag betyder inte att det sker utan insats, men det finns en tydlig komponent av ett naturligt flöde. Mest sannolikt dÀr ditt inre barn och inre förÀlder möts, och sÀkert en hel del andra arketyper men dessa anser jag sÀrskilt anvÀndbara för att med sÄ mycket öppenhet som möjligt, besvara vad som Àr att forcera och att följa.

 

Vad hĂ€nder om du med nya ögon ser pĂ„, inte dina “mĂ„sten”, utan dina “borden”? Och inte “borden” utifrĂ„n vad andra tycker och tĂ€nker, utan dina egna. LĂ„t oss ta ett kort exempel kopplat till att trĂ€na. Du kanske kĂ€nner sjĂ€lv att du borde trĂ€na, men det betyder inte att du mĂ„ste spela hockey (om du verkligen inte gillar hockey), men du vĂ€ljer att hitta din variant av att trĂ€na. Det kĂ€nns jobbigt nĂ„gonstans men investeringen Ă€r rimlig för potentialen, det finns bĂ„de en resonans och en resistans, Ă€ven om du inte vet exakt vart det leder. LĂ„t sĂ€ga att du vĂ€ljer gym i detta fall, Ă„terigen Ă€ven om det kĂ€nns lite motigt (det kĂ€nns betydligt bĂ€ttre Ă€n hockey i alla fall), för att senare stifta bekantskap med nĂ„gon som nĂ€mner en sport du aldrig hört talas om – och bjuder in dig att testa och det leder till att du hittar din grej vad gĂ€ller trĂ€ning. Detta skulle kunna ses som ett klassiskt exempel pĂ„ hur möjligheten att följa med kan uppstĂ„ och spela ut sig.

 

Sammanfattningsvis kommer den största friheten frÄn att kunna skilja pÄ vad som Àr nÄgot du inte vill göra och som heller inte Àr menat för dig, och vad som Àr nÄgot du verkligen vill göra, och göra det som krÀvs för att möta dig sjÀlv och din sjÀl lÀngs den vÀgen.

 

Det finns ocksÄ nÄgot charmigt i hur den största friheten ofta kommer av att vi blir mer fria i hur vi nÄr den. Ett sista rÄd Àr att du verkligen accepterar var du Àr i nuet, medan du samtidigt förblir fokuserad pÄ den ultimata visionen och hÄller dig frÄn att döma varken dig sjÀlv eller andra. Och vÄga lita pÄ att du inte Àr eller behöver vara ensam i att sÀtta pÄ plats det som behövs för din vÀg. VÄga ta emot. SÄ, vad Àr det dÀr som du drar dig för att göra, som faktiskt kan vara ett vÀldigt bra alternativ eller som faktiskt Àr precis det dÀr som krÀvs just nu för att du ska nÀrma dig vem du verkligen Àr och Àr hÀr för att göra?

 

 

Till nÀsta gÄng: Din kÀnsla av att vara kapabel Àr inte lika med vad du faktiskt Àr kapabel till.

 

 

 

P.S För en mindre kondenserad version och “hela kakan” – lyssna pĂ„ podden Business Med SjĂ€l – Episod 25.

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *