Vid den hÀr tiden noterar jag de klassiska inslagen av mÀnniskor, sÀrskilt i mina egna sociala medier, som uppmanar till löften och mÄlsÀttningar för det nya Äret. Förra inlÀgget och episoden handlade om att lÀttare hitta till ditt bÀsta och rÀtta steg just nu och för 2024. Vi ser ett extra inslag av sponsrade inlÀgg med kost- och trÀningsnissar som peppar till en hÄllbar hÀlsa (dÀr jag sjÀlv har ingÄtt). Inget ovÀntat hÀr och med överlag fina intentioner. NÄgra röster har stuckit ut och pratat om att istÀllet för att hasta in med full kraft i nÄgot nytt, att se till att landa i en igenkÀnning och hedrande av det du redan har Ästadkommit sÄ hÀr lÄngt. Att se och kÀnna tacksamhet över dina framsteg.

 

Jag vet ur bÄde ett personligt, men Àven ur ett professionellt sammanhang, att detta Àr vÀldigt utmanande för mÄnga att göra, Àn mindre att verkligen ta sig tid för. SÀrskilt om du Àr en person med stort fokus pÄ att hjÀlpa andra kan det kÀnnas obekvÀmt eller mindre viktigt att prioritera extra uppmÀrksamhet pÄ dig sjÀlv. Bara för att du Àr van att ge betyder det inte alls att du Àr van att ta emot, vare sig det Àr frÄn andra, annat eller dig sjÀlv.

 

NÄgot som landar i mig, sprunget frÄn denna vinkel att hylla vad du har Ästadkommit hittills, Àr en uppmuntran att inkludera Ànnu mer i den hyllningen. Att inte bara belysa det som du upplever har varit bra och uppenbara framsteg pÄ din vÀg. En del kan strÀcka sig sÄ lÄngt att de ocksÄ kan se sin rena anstrÀngning, sina försök och sina intentioner som en del i potten för vad du faktiskt har Ästadkommit och vilka vÀrderingar som du har gett brÀnsle till, utan att de nödvÀndigtvis har genererat det resultat du har tÀnkt. Du kan helt enkelt, förutom dina uppenbara vinster, Àven hylla den energi du har lagt pÄ att nÄ dit du vill.

 

Min uppfattning Ă€r att om du pĂ„ djupet ska kunna Ă€ga dina vinster och din anstrĂ€ngning i en riktning, Ă€r det möjligt först nĂ€r du ocksĂ„ kan Ă€ga det som har hĂ„llit och hĂ„ller dig tillbaka. Det som har “sinkat” dig. De kamper och de motstĂ„nd som har uppstĂ„tt bĂ„de i det inre och yttre. Jag Ă€r helt sĂ€ker pĂ„ att du logisk kan se vĂ€rdet i att Ă€ven inkludera dina upplevda misslyckanden som anstrĂ€ngningar och nödvĂ€ndiga lĂ€rdomar pĂ„ vĂ€gen, men: det Ă€r en sak att förstĂ„ och en annan att faktiskt kĂ€nna en stolthet och till och med en omsorg över de utmaningar som Ă€r och har varit dina.

 

Detta Ă€r inte helt lĂ€tt i stunden sĂ„klart utan blir lĂ€ttare med lite tid, beroende pĂ„ intensiteten och skalan av utmaningen som du möter. Hur kĂ€nns det i dig att inte bara köpa att en del saker Ă€r nödvĂ€ndiga ont, eller till synes slumpmĂ€ssiga hinder pĂ„ vĂ€gen, utan att faktiskt bjuda in dem som dina? Hur kĂ€nns det i dig att slĂ€ppa in, slappna av i och till och med tacka dina motgĂ„ngar? Kan du se hur det du utmanats med har varit FÖR dig? Och kan du lita pĂ„ att det du utmanas av nu ocksĂ„ Ă€r det, Ă€ven om det kanske inte Ă€r lika tydligt pĂ„ vilket sĂ€tt just nu? Om de Ă€ndĂ„ har hĂ€nt och kommer att fortsĂ€tta dyka upp hinder och utmaningar, vilken skillnad tror du möjliggörs i att följa med kontra att göra dig upprörd över, kĂ€nna orĂ€ttvisa över eller hysa ilska mot dina utmaningar och upplevda felsteg? MĂ„nga som du aldrig hade kunnat förutse eller förebygga, men Ă€ven de som du kanske hade kunnat förutse eller förebygga.

 

Att Àga, inte bara dina uppenbara framsteg, utan hela resan, Àr inte att vara ignorant eller hÀnsynslös för de kÀnslor de kan vÀcka och inte heller att försöka forcera kontroll över dem. Det handlar om en djup avslappning som bÀddar för en nÀrvaro nu och dÀrmed en bördig jord för det som komma skall. Det kommer frÄn att kunna plocka fram kÀrlek för dina utmaningar och problem. MÄnga gÄnger Àr de hinder du har mött exakt de som formar dig till att finna dig pÄ en plats att ösa visdom ur senare. PÄ nÄgot plan har du bett om de utmaningar du möter, kanske inte medvetet men en mer tid- och formlös del av dig vet vad som har potentialen att skaka fram potentialen i dig.

 

En annan sak som dyker upp för mig nÀr det kommer till att kliva in i nÄgot nytt, Àr att vi mÄnga gÄnger adderar utan att skala av eller lÄta falla bort nÄgot tidigare, nÄgot gammalt eller förlegat. Att skapa nÄgot nytt behöver knappt innebÀra nÄgon form av aktiv tillförsel av nÄgot, utan kommer som ett automatiskt resultat nÀr vi vet vad vi behöver slÀppa taget om. Vad just du behöver slÀppa taget om Àr ditt. Min uppfattning och kÀnsla Àr att det vi har allra mest svÄrt att slÀppa taget om Àr kopplat till en tidigare version av oss sjÀlva, som har servat men inte lÀngre. Det gÀller alltsÄ Àven om det Àr delar eller representationer av oss som vi VILL slÀppa taget om, det Àr fortfarande en separation frÄn nÄgot nevertheless.

 

SÄ förutom att det kan vara utmanande att Àga bÄde the good, the bad and the ugly i vÄr resa, samt att slÀppa taget om det vi behöver för att göra plats för nÄgot nytt, Àr vi ocksÄ föremÄl för att kÀnna en press till saker. Press behöver inte alls vara nÄgot negativt, det Àr snarare en frÄga om vilken press som Àr vÄr egen och vilken mÀngd press som Àr rÀtt för oss att svara pÄ. Det Àr mest sannolikt en vÀlmenande press inom dig om du önskar göra mer för att vÀrna om din hÀlsa, dina relationer eller din business, men nÀr pressen du agerar pÄ Àr inkorrekt för dig slÄr den ofta över till ett maniskt, ohÄllbart eller betydelselöst görande. Det kan ocksÄ orsaka fullstÀndig passivitet och ett undvikande eller skuldbelÀggande. RÀtt press för dig som Àr din egen, Àr nÄgot annat. De Àr ledtrÄdar som hjÀlper dig hitta din tajming, din strategi och din vÀg.

 

Ett bra sÀtt att checka av din press Àr att du tar en stund att samla dig och hitta ditt center, hur bÀst du Àn gör det. NÄgonstans dÀr annat inte kommer Ät dig och dÀr du kan andas. KÀnns drivkraften och tanken att agera pÄ nÄgot fortfarande viktig och rÀtt nÀr du plockat bort stressen ur pressen? NÀr du har skapat lite distans till pressen. Och om det inte landar nÄgot nÀr du hittar en stillhet kan en motsatt strategi vara att Àgna dig Ät nÄgot fysiskt som inte tillÄter annat Àn fokus i stunden. Hur kÀnns pressen och initiativen dÄ eller just efter?

 

En del Ă€r mer gjorda för att husera och agera pĂ„ mer press pĂ„ daglig basis, det Ă€r en del av deras funktion i det stora hela. Andra Ă€r mer gjorda för att cykla och ta in olika typer av press. Sen gĂ„r det givetvis att trĂ€na sig till en större tolerans och hjĂ€lpa sin biologi och psykologi att hantera denna, men lĂ„t oss inte missa det faktum att vi Ă€r menade att vara olika. Att det som Ă€r korrekt för dig kan vara nĂ„got helt annat för mig, vad Ă€n vi har fĂ„tt för oss, Ă€r det “bĂ€sta sĂ€ttet”. HĂ€r Ă€r det viktigaste att lĂ€gga tid pĂ„ att verkligen lĂ€ra kĂ€nna dig sjĂ€lv. NĂ„got som du sĂ€kert hör lite hĂ€r och var. Till en början handlar det oftast om att lĂ€ra kĂ€nna dig sjĂ€lv, det som gör dig unik frĂ„n en annan individ, för att senare komma in pĂ„ spĂ„ret av vad du verkligen Ă€r, som Ă€r nĂ„got betydligt större och universellt.

 

Det finns nÄgot charmigt och samtidigt oerhört frustrerande i att vi Àr del av nÄgot universellt, nÄgot form- och tidlöst som inte har sitt vÀrde kopplat till sitt görande, och samtidigt har vi genom vÄr mÀnskliga, fysiska existens fÄtt möjlighet att leka med allt vi kan bli, lÀra och göra. En lek som kan kÀnnas som allt annat Àn lek ibland. Jag tror att ju mer vi kan komma till sans med att vi aldrig kommer att vara riktigt sÀkra pÄ nÄgot, desto lÀttare blir det att inte klamra dig fast vid nÄgot sÀrskilt men samtidigt hÄlla livet nÀrmare ditt hjÀrta Àn nÄgonsin. Jag kan ibland skratta Ät mig sjÀlv i alla dessa försök att förstÄ och lösa hur allt Àr uppbyggt, vad som Àr bakom nÀsta lager. Det kan rubba mig lite bland dÄ jag förstÄr att det Àr en Àndlös jakt, och samtidigt tycker jag att den Àr alldeles fantastisk och spÀnnande.

 

Med vetskapen om att det finns oÀndliga sÀtt att göra saker pÄ tenderar en sak att kvarstÄ i hur vi bÀst navigerar bÄde vÄrt görande och varande, och det Àr att hitta en avslappning i det som Àr, vad det Àn Àr. NÀr jag sjÀlv Àr som allra mest bortkopplad eller Àr mest benÀgen att finta bort mig sjÀlv eller överanalysera nÄgot, har jag oftast hamnat i en slags seriositet runt situationen. Det kÀnns fysiskt i min kropp. FörtrÀngningar pÄ olika sÀtt. En ytligare andning och en stelare mekanik. Tidigare har jag tÀnkt att samma seriositet har fÄtt mig att hÄlla koll pÄ och vara pÄ tÄrna samt att kunna visa pÄ ett ansvarstagande över situationen.

 

Du kan vara seriös utan att vara rigid. MÄnga gÄnger hÀrstammar seriositeten ur en uppfattning om att vi har koll pÄ lÀget och vÄr benÀgenhet att vilja klamra fast vid kontroll utifrÄn den uppfattning. Vilket vi kan argumentera för rÀtt sÀllan Àr fallet.. Och det finns en enorm gÄva att ge sig sjÀlv hÀr. Att öppna upp för en approach som inte klamrar, som stÀnger ner, som tittar sig över axeln och Àr rÀdd att tappa bollen. Avslappningen Àr egentligen en acceptans som genomsyrar alla dina lager. Vad du Àn har fÄtt lÀra dig sÄ Àr jag rÀtt sÀker pÄ att en acceptans möjliggör sÄ mycket mer, Àn att agera ur seriositet. Acceptansen gör inte avkall pÄ hur viktigt nÄgot Àr för dig, utan det tar dig nÀrmare till att förstÄ vad som inte Àr det, för att sen mer och mer kunna leva dÀrefter vad som Àr viktigt pÄ riktigt för dig.

 

Detta blev ett vÀldigt spontan inlÀgg och episod dÀr jag lÀt det börja pÄ ett stÀlle och slÀppte kontrollen över vart det skulle hamna. Jag Àlskar att göra research, att organisera tankar och bygga en vÀl bearbetad struktur runt innehÄllet som presenteras hÀr, men det finns ocksÄ en del av mig som bara Àger rum hÀr och nu, som inte vill följa nÄgon strikt form av script. Jag vill tillÄta dem bÄda plats. Precis som jag vill föresprÄka att vi alla innehÄller sÄ mÄnga delar, varav en del raka motsatser, och det finns nÄgot magiskt i det.

 

En sista passning innan vi tackar för idag, vad dyker upp hos dig nĂ€r vi talar om att Ă€ga dina hinder, motgĂ„ngar och utmaningar och KÄNNA hur de Ă€r dina? NĂ€r vi talar om att slĂ€ppa taget och att göra plats? Och slutligen, nĂ€r vi talar om vilken press som Ă€r korrekt för dig? MĂ„nga frĂ„gor, jag vet. Men med frĂ„gor öppnas fler dörrar. Och oavsett vad som kommer fram för just dig, var behöver du hĂ„lla dig sjĂ€lv i mer acceptans, för att mjuka upp det som kĂ€nns svĂ„rt och hitta nĂ€rmare det som kĂ€nns rĂ€tt och viktigt? Inte minst för det som kĂ€nns glĂ€djefyllt.

 

Till nÀsta gÄng: Ibland Àr det bÀsta greppet att slÀppa eller att lÀtta pÄ det.

 

 

 

P.S För en mindre kondenserad version och “hela kakan” – lyssna pĂ„ podden Business Med SjĂ€l – Episod 24.

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *