Som alltid Ă€r mitt fokus och intention att det innehĂ„ll som delas hĂ€r ska utgöra kĂ€rnor och koncept som har en applicerbarhet, det vill sĂ€ga har potential att landa, vĂ€xa och göra skillnad för dig som lĂ€ser, pĂ„ din unika livsresa. Detta inlĂ€gg Ă€r sĂ€rskilt riktat till dig som plötsligt inte verkar kunna fullfölja eller nĂ„ det du verkligen vill. Du har fĂ€rdigheter, erfarenheter, en stark lĂ€ngtan och driv att uppnĂ„ nĂ„got, kanske Ă€r det mesta “pĂ„ plats” men en stor pusselbit fortsĂ€tter att kĂ€rva för dig. Du kanske Ă€r van att kĂ€nna eller skapa motivation men plötsligt finns den inte eller Ă€r svĂ„r att connecta med.

 

Plötsligt Ă€r du i en position eller plats i ditt liv dĂ€r vad du Ă€n gör, sĂ„ verkar inget funka, kanske inget kommer till dig sĂ„som det brukar, oavsett vad du har lyckats med hittills. Inga verktyg i din verktygslĂ„da biter. Även om du identifierar dig som en person med mod, kompetens eller sjĂ€lvförtroende kanske detta utmanas nu. Din första instinkt vid detta motstĂ„nd Ă€r ofta att försöka hĂ„rdare och att testa fler eller “andra” strategier. Som Einstein sa: “Definitionen av galenskap Ă€r att göra samma sak om och om igen, och förvĂ€nta sig att fĂ„ ett annorlunda resultat.” SĂ„ du gör nĂ„got annat, du ökar, du vĂ€xlar om.

 

Om du Ă€r en person med fokus pĂ„ ditt inre arbete kan responsen vara att lĂ€gga ytterligare fokus pĂ„ detta för att lösa den yttre utmaningen eller det till synes uteblivna resultatet. Om jag bara löser min “problematik med X”, exempelvis min relation med pengar, mitt sjĂ€lvvĂ€rde, blir vĂ€n med mitt inre barn, löser upp fler trauman, plockar fram fler av mina skuggor, mediterar mer, osv, kommer jag att kunna gĂ„ framĂ„t i det andra. Min erfarenhet och upplevelse Ă€r att det ofta Ă€r en bra prioritering att lĂ€gga fokus inĂ„t, men det kan precis som yttre omstĂ€ndigheter, bli en fĂ€lla för att distrahera oss och hamna lĂ€ngre ifrĂ„n det vi verkligen vill. VĂ„rt fortsatta fokus ligger pĂ„ att försöka göra mer.

 

Alla actions och strategier jag har nĂ€mnt hittills har en gemensam nĂ€mnare. Vi försöker och vi forcerar nĂ„got för att uppnĂ„ det vi vill. Det Ă€r vad vi har blivit matade med att göra för att kunna anse oss vara ambitiösa, duktiga och drivna individer och den enda vĂ€gen till resultat. Den duktiga pojken eller flickan i dig blir riktigt obekvĂ€m vid tanken pĂ„ att inte rĂ€cka till i dina försök, Ă„taganden och prestationer – för dig sjĂ€lv eller för andra. NĂ„gonstans i bakhuvudet hörs en stark röst som sĂ€ger att om du inte har det du vill har du inte arbetat tillrĂ€ckligt hĂ„rt eller lĂ€nge för det. Logiskt Ă€r detta en vĂ€ldigt tilltalande tanke, men det finns mer hĂ€r.. som alltid.

 

Alternativet och “strategin” som jag vill föreslĂ„ Ă€r för mĂ„nga, sĂ€rskilt för dig som resonerar med beskrivningen tidigare, det allra mest skrĂ€mmande att testa. Det kan lĂ„ta som en fin tanke, vara nĂ„got som du vĂ„gar testa en kort stund för att sedan snabbt döma bort, eller missuppfattas. Strategin jag syftar pĂ„ och vill bjuda in hĂ€r Ă€r motsatsen till vad du ofta vill eller fĂ„r impulsen att göra nĂ€r du inte kan “lösa nĂ„got”, och det Ă€r: “strategin” att inte försöka.

 

LÄt mig direkt nÀmna att detta inte handlar om att ge upp. Det behöver inte heller handla om att vara passiv i den traditionella bemÀrkelsen, men det kan ocksÄ vara precis det. Om du mÀrker och kÀnner att vad du Àn prövar och prövat plötsligt inte verkar fungera lÀngre, och att det vÀcker och möter ett vÀxande motstÄnd, har du en fantastisk möjlighet att möta dina rÀdslor pÄ ett nytt sÀtt hÀr.

 

Ett ekollon behöver inte forcera sig, eller oroa sig över att bli en ek, utan följer snarare sitt eget flöde naturligt genom motstÄnd. Vi mÀnniskor har den fantastiska gÄvan men ibland förbannelsen över att bli medvetna om vi kan bli en majestÀtisk ek, och att den potentialen kan skrÀmma vettet ur oss samtidigt som det Àr nÄgot vi strÀvar efter. Nyckelordet hÀr Àr att följa sitt naturliga flöde, vilket i ett mer praktiskt sammanhang innebÀr att vi har en lyhördhet och respekt för vÄra olika sÀsonger, över tid och i stunden. Det vi Àgnar oss Ät hÀr Àr vÄrt mest naturliga uttryck som i smÄ steg, dag för dag, ackumuleras till det stora. Det majestÀtiska Àr inte dÀr borta, det Àr hÀr och nu nÀr vi inte forcerar.

 

“Men om jag inte gör nĂ„got sĂ„ kommer inget att hĂ€nda” Ă€r en vanlig tanke som kan poppa upp hĂ€r. Du kan göra utan att försöka och du kan göra utan att forcera. Ett görande kan ocksĂ„ bestĂ„ av en paus, av att ge sig sjĂ€lv tid att göra nĂ„got som vi upplever helt orelaterat till mĂ„let. En annan missuppfattning kan bestĂ„ av att vi Ă€r sĂ„ övertygade om att vi tĂ€nker att vi vet exakt, med stort V, hur man bĂ€st gör nĂ„got, och att det mĂ„ste vara en högst aktiv process. En högst aktiv process kan vara den vi dömer som passiv. Och hĂ€r nĂ€mns en annan nyckel.

 

Om du inte dömer dig sjÀlv för vad du gör och sÀrskilt, vad du INTE gör, skulle det öppna upp ett större register och möjlighet för att hamna i kontakt med vad ditt naturliga mÀsteri och uttryck leder dig till att göra och vara. Strategin att inte försöka eller forcera innebÀr att du vÄgar slÀppa taget om en utgÄng som mest sannolikt gjort dig blind för nÄgot annat som behöver vÀxa i dig innan du fortsÀtter, eller att det kanske Àr nÄgot helt annat som vill ta plats. Att slÀppa taget om resultatet behöver inte betyda att du slutar strÀva mot det, du slÀpper bara greppet  som resultatet har om dig och ökar ironiskt nog dina chanser att uppnÄ det. Ditt bÀsta grepp om vad det Àn gÀller innebÀr paradoxalt nog att slÀppa greppet, och att som minst hÄlla det vÀldigt varsamt.

 

Inom kampsport syftar man ofta till att möta motstÄnd, inte genom att gÄ rakt igenom det eller sÀtta huvud mot huvud, utan att anvÀnda och följa motstÄndet för att skapa det mest starka och effektiva motdraget. Att förstÄ och leva skillnaden mellan att forcera och att följa Àr en konst i alla bemÀrkelser. En annan bra metafor Àr att vara som vatten. Vatten Àr ett av de mest kraftfulla som finns och vÀljer som lag vÀgen med minsta motstÄnd. IstÀllet för att simma uppströms tills du tröttat ut dig sjÀlv och drunknar kan det vara vÀrt att vÄga göra motsatsen och följa med och se vilka möjligheter som naturligt uppstÄr dÄ.

 

NĂ€r jag uttrycker det som strategin att inte försöka eller forcera kan ord lĂ€tt förvirra, för Ă€ven att inte försöka kan i sig vara ett försök. Det vill sĂ€ga, om jag kopplat pĂ„ en förvĂ€ntan pĂ„ ett resultat till min avsikt och handling att “inte försöka”, blir det ett försök Ă€ndĂ„. Egentligen kan vi alltsĂ„ inte kalla detta för en strategi, just för att det krĂ€ver och förutsĂ€tter att du inte kopplar pĂ„ vad det ska eller behöver leda till. Det Ă€r mycket för huvudet att ta in hĂ€r, och det Ă€r egentligen inte riktat till ditt huvud. För ditt huvud Ă€r för partisk med en programmering som saknar djupet att fullfölja din unika potential.

 

Att inte försöka ska inte heller anvÀndas som ett rÀttfÀrdigande till att inte vÄga göra nÄgot alls. Det kan som sagt vara en högst aktiv process dÀr du testar det som kommer till dig och genom denna action fÄr nya insikter och ledtrÄdar om din vÀg igen. Kanske och ofta ingÄr det i din resa och transformation att helt plockas frÄn allt som du tidigare haft och trott för att katalysera och kultivera det som behöver vÀxa i dig. Tittar vi pÄ naturen och andra arter finner vi mÄnga fall av hur utveckling kan upplevas som otroligt brutal och den blir verkligen det om vi sjÀlva dömer vÄr vÀg för hur den bör eller borde se ut.

 

SÄ om du Àr i ett lÀge dÀr du inte vet hur du ska lösa din situation eller nÄ det du har satt ut att nÄ, att inget kommer till dig, och det kÀnns som om du har testat allt eller kanske till och med skÀms över att du inte fÄr till det och tÀnker kritiskt att du BORDE kunna lösa det.. Har du testat att inte försöka? Att inte forcera? Att ge dig sjÀlv utrymmet att se vad som uppstÄr eller inte uppstÄr nÀr du slÀpper ditt hÄrda grepp om vad det Àn Àr du försöker sÀtta pÄ plats, och vÄgar lita pÄ att du alltid kommer att riktas i precis den riktning du ska?

 

För dig som kĂ€nner att din motivation Ă€r naggad, som du Ă€r van att ha kunnat förlita dig pĂ„, kanske behöver du vara precis hĂ€r. Kanske behöver du vara tom för att kunna fyllas pĂ„ nytt? Ibland kan allt vĂ„rt görande leda oss i en riktning som senare Ă€r otroligt smĂ€rtsam att slĂ€ppa taget om dĂ„ vi inser att det inte var vĂ„r riktiga dröm eller vĂ€g. Jag sjĂ€lv har, för att vara helt transparent, brottats med kĂ€nslor av att inte kĂ€nna drivet att följa nĂ„got mer Ă€n stunden. Jag har kĂ€nt nĂ„got som jag bĂ€st kan beskriva som sorg över att hela mitt liv ha haft projekt, uppgifter och drömmar att sĂ€tta efter och bygga pĂ„ – för att plötsligt uppleva att det Ă€r tomt hĂ€r. Jag har fortfarande haft uppgifter, Ă€renden och rutiner som utförs, men inget tydligt “det dĂ€r”.

 

Det jag inser Ă€r att jag nu för första gĂ„ngen inte vĂ€ljer att fortsĂ€tta distrahera mig vid denna “tomhet”. Jag hoppar inte direkt in i nĂ„got nytt, bara för att ha nĂ„got att fortsĂ€tta strĂ€va efter. Tendensen att febrilt greppa efter nĂ„got “nytt”, bĂ„de fysiskt och mentalt, Ă€r kraftfull, som ett beroende som jagar nĂ€sta fix, för att uttrycka intensiteten som jag noterar. Det utmanar hela min tidigare identitet att inte tydligt jaga nĂ„got, som bitvis lĂ€tt hamnar i ett dömande. Men genom att ha varit med dessa kĂ€nslor och inte genast ha flytt in i nĂ„got annat, har jag mĂ€rkt att det hela egentligen kokar ner till tilliten över att detta Ă€r precis var jag ska vara. En rekalibrering. En kokong. FörutsĂ€ttningarna ger mig precis de utmaningar som behövs för att upptĂ€cka och skörda gĂ„vorna.

 

Ett annat bra sĂ€tt att sammanfatta allt detta Ă€r att inte fintas bort i bruset av dina “borden”. Att fortsĂ€tta eller inleda en process av att urskilja vad som Ă€r den naturliga processen av ditt uttryck av din vĂ€g, och vad som Ă€r dina försök att pressa igenom till resultat som bleknar. LĂ„ta dig sjĂ€lv sitta i stormen, hur stilla eller icke-stilla den Ă€n Ă€r, och stĂ„ stadig i att inget behöver forceras just nu. Jag Ă€lskar delen av mig som har ett uppdrag, som upptĂ€cker, som utför, som strĂ€var, men den delen blir bara rik i sĂ€llskap av sin harmoniserande part. Hon som kan kĂ€nna lugnet i att inget “verkar hĂ€nda”, i att kĂ€nna sig vilsen, i att ta in mer Ă€n att sĂ€tta ut. Ibland Ă€r passiva det mest aktiva, och ibland förklĂ€r sig det aktiva som det mest passiva. VĂ„ga vara aktiv, vĂ„ga vara passiv, och framför allt, kom ihĂ„g att de i verkligheten Ă€r oskiljaktiga. Om du Ă€r pĂ„ en plats av att vara lite eller mycket vilsen finns det nĂ„got vĂ€ldigt hoppfullt i vad det faktiskt kan ruva pĂ„ om du kliver in i det helhjĂ€rtat utan att döma, och utan att direkt agera pĂ„ en impuls att göra-lösa-fixa.

 

 

Till nÀsta gÄng: Din autentiska vÀg Àr bara din.

 

 

P.S För en mindre kondenserad version och “hela kakan” – lyssna pĂ„ podden Business Med SjĂ€l – Episod 21.

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *