🎙 Ep16: Guldet i DINA sprickor – att inte fastna i skuggarbete

Jag älskar att fördjupa mig i och föras med i allt som bjuder in till att kika bakom gardinerna på vår existens, vår mänsklighet, vårt psyke, filosofi, symbolism, läror och myter. Jag har en känsla av att du som läser också dras till detta i en eller annan form. Själv föredrar jag böcker, även film och att observera både min inre och yttre omgivning. Allt och alla bär guld till den motsvarighet jag väljer att bevittna det så. And it makes my heart sing, för det finns alltid fler lager, och spännande, till synes oändliga möjligheter.

 

Häromdagen stötte jag på en konstform som blev inspirationen till det jag vill dela med dig här och nu. Något som kan accelerera dig i att plocka fram mer av dig och skapa det du vill skapa, leva som du vill leva. För det är min övertygelse att detta är ett ämne och ett steg vi inte kan skippa, om du har valt att committa dig till att växa på alla plan. Vi genomför detta steg flera gånger också, på olika nivåer bara. Min erfarenhet är att bakom varje nivå följer en exponentiell belöning. En personlig omskrivning och uppgradering.

 

Inom personlig utveckling talar vi om att förbättra och förfina våra färdigheter och egenskaper genom att bland annat analysera våra respektive styrkor och svagheter. En del förespråkar att fokusera på att lägga allt krut på styrkorna, en del på att hantera svagheter. En del båda två samtidigt.

 

I den spirituella resan talar vi om ett uppvaknande, och egentligen en höjning av medvetandegrad och frekvens. Att utföra så kallat skuggarbete och hamna mer i linje med sin sanna natur. Vilket perspektiv vi än väljer runt att lära känna oss själva bättre och att utvecklas, finns en gemensam nämnare som syftar till att synliggöra, arbeta och vara med det som vi upplever hålla oss borta från att nå vår fulla potential.

 

Jag väljer att prata om skuggarbete, då jag upplever det mer inkluderande av hela dig, vad och hur du än önskar skapa dig själv och ditt liv. Det börjar också bli väldigt populariserat. Skuggarbete som begrepp har sitt ursprung i Jungiansk psykologi, från konceptet av att ha ett “skugg-jag”. Enligt Jung har vi alla en persona, personligheten som vi visar utåt, och ett skugg-jag som förblir undangömt, omedvetet eller privat.

 

Det finns olika definitioner av skuggarbete men i grund och botten handlar det om processen att göra ditt omedvetna medvetet, att identifiera och läka skuggor hos oss själva genom att integrera dem som en del av vår helhet. Att packa upp de egenskaper, beteenden och känslor du har och skriva om deras påverkan och effekt. Att använda uttrycket “skugga” kan föra tankarna till något negativt men är allt annat än, även om det kan vara en obekväm upptäcktsfärd. Dina så kallade skuggor har ett syfte och är en naturlig del av dig.

 

Själva skuggarbetet är något som fortlöper genom hela ditt liv och graden av hur läkande arbetet är och blir för dig är starkt förknippat med vilken medvetenhet och intention du genomför det med. Med andra ord kan du utföra skuggarbete på ett sätt som inte leder till de inre och yttre revolutioner du önskar, om du inte kopplar på en fas som tar dig ur att vara ett offer för dina skuggor.

 

Låt säga att du har ett mönster av att självsabotera så fort du är väldigt nära att nå det du vill nå. Oavsett om det är en fördjupning av en relation, tjänsten du vill ha, dina hälsomål. En första del i ett skuggarbete är här att notera att du har mönstret så fort du kommer nära det du vill. Det andra är att undersöka mönstret och här finns ett flertal metoder varav det viktigaste är att våga ta i alla delar, tankar och känslor som kommer med utforskandet av mönstret.

 

Här uppstår ett vägskäl där vissa aldrig riktigt kommer ur eller vidare i bearbetandet av de skuggor som du har upptäckt. Det innebär att du fortsätter att identifiera dig med skuggan och hindrar dig själv från att skriva om skuggans funktion och därav istället kunna bli en del av det som gör dig mer hel, mer av ditt sanna och kompletta jag som alltid finns “därunder”, därinne.

 

Jag tror en stor anledning bakom att vi kan fastna i vårt skuggarbete kommer ur vår föreställning att bli klara med allt det som utmanar oss, som att det finns en mållinje där vi aldrig kommer att vara föremål för vår egen mänsklighet igen. Vilket är att missa poängen helt. Den andra delen, som jag ser väldigt förekommande, är att när vi har gjort en hel del skuggarbete kommer vi till en punkt när det som återstår som ett naturligt nästa steg är att verkligen börja förkroppsliga det stora i oss. Att faktiskt klä oss i och kliva in i den versionen vi har börjat se och känna av oss själva, som följden av att ha förstått våra skuggor och mönster. När vi har sett och känt andra sidan av myntet. Det är ofta väldigt läskigt att förstå vidden av sin sanna kapacitet.

 

Många vill inte ta i sina skuggor alls, och förblir omedvetna om potentialen bakom dem. Var har sin väg och verkligheten som speglar personens innehåll, val och uppfattning. Jag vet att du som läser detta har en stor växande självkännedom, en inneboende nyfikenhet och öppenhet som du låter föra dig till nästa insikt om dig själv och världen du uppfattar. Oavsett din benägenhet att utföra skuggarbete vill jag trycka på en sak, och samtidigt förtydliga varför jag ser skuggarbete eller motsvarande som ett oundvikligt moment för att leva mer rikt. Mer som du vill. Det viktigaste att ta till sig när det kommer till de skuggor och utmaningar du har, är att allt du vid första anblick känner är jobbigt, som känns påfrestande, förvirrande eller frustrerande, som du antingen medvetet eller omedvetet tystar, tryckt undan eller dämpar, är nycklar för allt du önskar uppleva här och nu.

 

Och här kommer vi till den konstform jag nämnde lite tidigare, som inspirerade mig till att prata om bland annat skuggarbete. På engelska går denna konstform under beskrivningen “The Art of Repair“, Kintsugi, som är en japansk konstform av krukmakeri där särskilt guld används för att laga sprickor. Sprickorna ses som värdefulla och är inte till för att gömmas, utan snarare görs det en poäng av att de framhävs.

 

Om du inte redan har sett dessa otroligt vackra skapelser föreslår jag att du så snart du kan googlar upp det. Till skillnad från det paradigm vi ofta växer upp i finns det här inget försök att dölja “skadorna”, utan tvärtom. Värdet av krukorna och vaserna ökar snarare ju mer historia de vittnar om. Det vackra guldet som både smälter in i och står ut i helheten av formen. De vittnar om det som vi alla människor är föremål för över vår existens, det föränderliga, det som spricker och det som växer fram ännu vackrare, starkare, hur vi är både sköra och odödliga i förhållande till hur vi väljer att se på våra erfarenheter och potential.

 

Denna uråldriga konstform är en tydlig visuell påminnelse om det jag vill uppmuntra idag och det är din egen omsorg och kärleksfulla känslighet för det du uppfattar som sprickor i dig själv. Att påminnelsen kan agera som en öppning av och för din möjlighet att skriva om vad dessa sprickor egentligen representerar. Ibland upplever vi att sprickorna eller skadorna är för stora för att lagas, och det kanske är en inbjudan till att skriva om eller låta dem skärvorna falla bort och göra plats för en ny vas, men att inte anta att sprickorna är mindre kompletta än dina styrkor. De blir styrkor i ljuset av hur du ser dem. Kan du se hur du frivilligt eller ofrivilligt har behövt låta delar av dig själva falla bort, dö och återuppstå för att göra plats för något nytt i dig? För dig.

 

Vi är inte menade att gömma och glömma våra sprickor, men jag tror inte heller att det servar oss att bli eller vara kvar i de första fynden vi gör av våra sprickor. Det vi uppehåller oss i växer, och även om det enda konstanta är förändring kan du återskapa oändliga versioner av samma. Det jag menar är att du aldrig kommer att vara densamma igen, inte ens i nästa ögonblick – men du kan fortsätta uppleva dig som fast i samma yttre omständigheter om du behåller ditt fokus där, på samma sätt.

 

Så. Ta i det som gör ont, förstärk det om så behövs, men låt inte smärtan övergå i ett lidande som du inte vågar släppa taget om eller skriva om. Kolla gärna upp denna konstform och känn in vad som händer med dig när du överlåter uppmärksamheten till relationen du har med dina egna sprickor eller skuggor. Är det möjligt att du har förvisat delar av dig själv till skuggan, som väntar på att få återupprättas och stråla i kapp med solen? Min erfarenhet så här långt pekar på att vi alla har delar av oss själva att inte bara bli vänner med, men som kan bli våra främsta allierade och vara de största pusselbitarna till att leva som du önskar leva, som du älskar och älskar från.

 

Till nästa gång: Det du söker, söker dig – och det är aldrig utanför dig.

 

 

 

P.S För en mindre kondenserad version och “hela kakan” – lyssna på podden Business Med Själ – Episod 16.