🎙Ep13: Hur mycket av en Healer är DU?

De första gångerna jag stötte på ordet healer gick mina tankar direkt till personer som har ätit 7-8 svampar för mycket, har på sig alternativa kläder, som äter middagar med änglar i full skrud som spelar harpa, eller visa äldre på avlägsna isolerade öar med deras stam. Nä, riktigt så extremt har nog jag inte tänkt men jag har inte reflekterat över vad det egentligen innebär och inte riktigt kommit i kontakt med personer som använder den titeln förrän senare år. Som liten har också jag minnen av hur min storebror ofta spelade datorspel och liknande när healing eller healers var något coolt och högst nödvändigt för en så kallad “guilds” framgång.

 

Med de fantastiska människor jag möter och får arbeta med idag har healing och att vara en healer fått en mycket djupare och bredare betydelse. Du som lyssnar nu är definitivt en healer. Sedan är frågan hur mycket du ser det i dig själv, och om eller hur du klär dig i den titeln, rollen och egenskapen. För dig som arbetar med att serva människor med dina gåvor, expertis och erfarenheter, har du kanske brottats med att välja och kliva in i en titel, vare sig det är healer, coach, expert, mentor eller guide. Eller undrat i vilken utsträckning du får påstå och uttrycka dig som kunnig då du fortfarande möter utmaningar själv eller kanske inte har den eller den utbildningen/certifikatet/younameit erfarenheten?

 

Den sistnämnda handlar mycket om din uppfattning att vara redo och vilka kriterier du tänker behöver fyllas för det. Den första, att hjälpa fastän du själv inte känner dig “klar” i det du lär ut, eller fortfarande känner att du har mycket arbete kvar, är extra intressant då den känslan verkligen kan vara något positivt. Jag vill tala om på vilket sätt du är en healer, och för dig som jobbar med healing av något slag, när du “får kalla dig det” och om du någonsin blir klar.

 

Healing handlar, som det låter, om läkning och helande. Det beskriver på något sätt en process som leder mot att göra något mer intakt och välmående igen. Varianterna av detta är lika många som utövare och det involverar ofta flera olika plan av oss. Att vara en healer är större än någon titel, och det är något som varje människa bär. Inte bara ur aspekten av förmågan att kunna läka sig själv, men även att vara katalysatorn för någon annans healing.

 

Jag tror att vi kan ha en enormt positiv effekt på andra, men för ett fullständigt läkande behöver mottagande parten göra ett jobb själv, vara just mottaglig för att uppnå en ändring. Du kan inte “rädda” någon som inte vill bli räddad, och att anse dig själv som oumbärlig för en annan person är att plocka bort den andra personens sanna förmåga och värdet av sin unika resa. Att glömma bort att vi alla är en och att allt börjar hos dig själv. Vi ska inte sluta hjälpa andra, vi ska bara rannsaka vår intention och urskilja vilken potential som verkligen finns för alla involverade parter. Always be kind.

 

Inom shamanism nämns en triad av roller att vara uppmärksam på, när du sätter dig i position av att vara antingen ett offer, förövare eller räddare. Alla dessa positioner plockar bort och stärker en separation av vilka vi verkligen är och vad vi är kapabla till. Jag är “all for” alla läror, metoder och lärare som handlar om att upplösa illusionen av att vi inte är tillräckliga. Att återta den kraft vi alltid har haft tillgång till för att vi är energi kopplad till den kraft som vi är individualiserade representationer av. De som inte håller dig kvar som ett offer, som trasig, utan som en skapare. Sidenote!

 

Tillbaka till att vara en healer. En del antar rollen och titeln som sitt uttalade livs syfte och utövar det utan konstigheter. Och sanningen är att arketypen av en healer finns i alla. En stor del av healing är att se din förmåga att läka dig själv, och att samma läkande kraft finns i alla. Detta är något vi människor lätt glömmer bort eller har driftat ifrån. Det som ska göra oss “bra igen” är ofta numera något utanför oss själva. I sanskrit nämns ordet “avidya” som betyder “att glömma” och beskrivs som roten till allt lidande och det som rubbar vårt välbefinnande. Vi har glömt bort hur kompletta vi alla är för vårt och allas välbefinnande. Med det sagt ska du inte låta bli att fara till akuten om du råkar ut för något akut, men komma ihåg att i det stora hela är du ditt eget svar.

 

En healers uppdrag är och blir alltså att röra sig genom komforten av att glömma. Att bryta sig genom det som grumlar det ovan nämnda. Hen gör detta genom flera lager, flera vinklar och vet att cykeln för läkning inte är linjär utan snarare en flerskiktad, kringgående process som alltid leder oss tillbaka till vårt ursprung. Och här kommer det särskilt viktiga för dig som undrar om du “har rätt att kalla dig healer eller är tillräckligt långt på din resa”..

 

En healer är inte någon som har blivit sårad och nu är helad. Det är någon som har modet att fortsätta bryta upp “jaget” och egot, vidöppet, för att möjliggöra fortsatt djup integrering. Med andra ord, du behöver inte ha läkt tillräckligt eller klart för att kalla dig healer eller kommit en viss sträcka för det. Du behöver inte vara på en plats där du inte längre möter utmaningar som de du hjälper utmanas med. Du behöver däremot välja att fortsätta genomgå processen som möjliggör integrering, och upprepade gånger.

 

Jag tror att många coacher, healers, experter och entreprenörer riktade mot att serva människors välbefinnande på olika plan, lätt fångas i illusionen att du behöver vara odödlig och orubblig, aldrig släppa facklan, för att anse dig själv värdiga att hjälpa andra. En del brukar benämna detta som en form av “imposter syndrome” och jag har själv ifrågasatt “vem är jag att..” men insett att det bara är brus då mina intentioner är goda och min potential är oändlig. Som dig, törs jag anta. Min erfarenhet är att denna mänsklighet, sårbarhet och transparens bara adderar till den läkning som blir möjlig för alla involverade. Vilket är en annan viktig del. Det du verkligen läker i dig själv läker du även på ett större plan och i andra. Vår fysiska, emotionella, mentala och spirituella kropp hänger ihop, och det är fortfarande bara en förenkling.

 

Du kan ha en enorm healingförmåga utan att nödvändigtvis arbeta med det, genom ditt sätt att vara och genom ditt perspektiv, hur du lever, dina stories, din lyhördhet och uttryck av det du fångat upp. Du kanske är duktig på att hitta mening och snappa upp kärnan som lägger grund för något att bygga vidare på. Urtypen av en healer, medicinkvinna eller medicinman är den som inte pekar finger, för hen vet att det finns något i varje upplevelse, och hen kan hålla allt utan att förbrukas. Utrymmet du ger bär den energi och visdom som transformerar, integrerar och plockar fram i ljus.

 

Både den forntida och moderna medicinkvinnan och medicinmannen är ofta väldigt bevandrade i att möta det obekväma, att stiga ner i “underjorden” och sitta med sina skuggor, möta dem och smärtan. Acceptera mörkret. Såren. Genom detta och medicinen som följer av att titta på allt som vi tryckt ner, dämpat, ignorerat, tystat, blundat för – kommer vi människor ihåg varför vi är här. Och det öppnar verkligen portar för en rik upplevelse. Jag är rätt säker på att du som läser har gått igenom ett och annat, som har varit allt annat än bekvämt. Som du kanske inte hade valt, eller så gjorde du det med intentionen att plocka fram något nytt, men som du nu förstår är en del av din medicin till dig själv och andra idag.

 

Inte nog med det vet medicinkvinnan och medicinmannen när det är dags att kliva tillbaka. Genom att ägna tid i tystnad, stillhet och egentid som hjälper rena dennes natur och insikter. Jag kan märka hur vår healing potential verkligen tar stryk av att vi inte tar dessa perioder eller stunderna av reträtt. Dessa bygger styrka och klarhet från erfarenheter, som i sin tur då kan landa i visdom. Så att vi mer och mer kan uppfatta alla delar av livet som en helig upplevelse, som formar och understryker hur vi alla har en unik och viktig roll att spela.

 

Så, för att svara på om du är en healer och när du får kalla dig själv för det, är det en fråga om hur väl du känner dig själv och din natur, samt om det är ett beslut du vill leva och lära i. En annan viktig del att ta upp i detta är hur viktigt det är att du utövar och lever den healing som grundar dig själv. Många gånger kan ett kall att serva andra människor och ett bultande hjärta gå vilse och smygande bortprioritera grundpelare i sitt eget välbefinnande. Du märker det rätt snabbt genom att det känns som att du kämpar i motvind, blir trött, du behöver mer eller kräver saker från andra och annat. Sedan det mer uppenbara i form av att du bortprioriterar dig själv och ditt eget praktiserande.

 

Jag tycker det finns något väldigt fint och viktigt med att kontemplera dig själv som en healer, vem du än är. Att tankar dyker upp som granskar huruvida du borde eller får kalla dig för healer/mentor/coach/expert kan i min mening vara något positivt, eftersom du säkert inte skulle ha dem tankarna om du inte brydde dig om det du gör och dem du vill serva. Du vill någonstans kvalitetssäkra dig själv för något du känner dig kallad att göra och vara. Sen kan det givetvis finnas andra rädslor som spelar med, men jag upplever att vi många gånger “vill göra rätt för oss” eller vara i integritet med vad vi sänder ut.

 

Summa kardemumma. Kan du hjälpa? Gör det då. Gör det från en plats i dig själv som vet att allt är för dig och det gäller även andra för att vi är ett och samma. Låt det ske som ett överspillande av din kärlek och ljus som kan spilla över just för att det inte exkluderar mörker.

 

 

P.S För en mindre kondenserad version och “hela kakan” – lyssna på podden Business Med Själ – Episod 13.