🎙 Ep5: Den mest sofistikerade formen av självsabotage

Det låter ju helt absurt. Varför skulle jag vara rädd för att lyckas?? Jag kan köpa att jag någonstans snarare skulle vara rädd för att misslyckas, att se dum ut eller att göra så kallade dåliga beslut. Att jag av den anledningen självsaboterar, genom att skjuta upp saker, genom att inte presentera saker som jag tycker är bra nog, perfektionism, genom att hålla fast vid uppfattningen att “jag inte vet vad jag vill” och så vidare.

 

Det är väl klart att jag vill lyckas?

 

Jag minns hur ställd jag blev över insikten att oavsett vad jag har i min verklighet just nu, finns det något i mig som har skapat det, och är det ett mönster och verklighet som envist stannar kvar – finns det också en del som kämpar för att behålla det så – även om det inte är det jag önskar.

 

Om det finns ett glapp mellan din önskade verklighet (vare sig det handlar om mer pengar, frihet, hälsa, romantik osv) och var du är just nu, ser du någon slags nytta eller fördel med att behålla det så. Och det behöver absolut inte handla om en rationell anledning, eller att du ens köper det jag just sa med ditt medvetna.

 

Du har olika lager av dig själv, olika lager av medvetande. Största delen av det som styr dina tankar och handlingar härstammar ur det undermedvetna. Programmering som du har samlat på dig sedan du tog ditt första andetag. Emotioner som har lett till tolkningar och stories som du bär med dig i formen av minnen och egentligen lagrad information som styr ditt beteende. En del bär du med dig sedan tidigare generationer. Inte konstigt att vi inte alltid fattar varför vi är eller gör som vi gör.

 

Det finns en kort historia som illustrerar detta väldigt väl. Föreställ dig en myra som precis fått till sig vad den verkligen vill göra och arbeta för. Den vet var den ska, ser belöningen som väntar och känner att det är värt resan tusen gånger om. Myran är mer motiverad än någonsin och redo att sätta kurs och börja vandra mot sitt mål.

 

Efter en stunds vandring mot sitt mål uppfattar myran att målet plötsligt börjar hamna längre och längre bort. Frustrerad och förvirrad fortsätter myran genom att jobba hårdare och vandrar snabbare men distansen fortsätter att öka och myran är nu längre bort från målet än när den först började.

 

Tänk om myran visste att den går mot norr, på ryggen av en elefant som går mot söder.

 

Elefanten är ditt undermedvetna.

 

Ditt undermedvetnas uppgift är att överleva och det säkerställs genom att återskapa mer av de upplevelser och den verklighet som den vet att du har överlevt förut. Även om det är genom saker som inte känns bra eller som gör dig mer eller mindre illa. Det är bekant och det är överlevnadsbart. Det är mönster och beteenden från en identitet och version av dig som det undermedvetna känner till.

 

När du söker att skapa från ditt medvetna, den delen av dig som söker kvalitet i livet, innebär det också att du vill forma och omfamna den version av dig, identiteten som lever ditt önskade resultat. Och är det något som du inte har haft förut, något som hotar den identiteten som ditt undermedvetna känner till, kommer det oftast att leda till att du förr eller senare självsaboterar, medvetet eller omedvetet.

 

Ditt undermedvetna vill dig väl och hålla dig trygg. Det har bara samlat på sig konstig information om hur den tryggheten säkerställs och upprätthålls samt att växtvärken av utveckling i önskad riktning är något positivt och något uppfyllande.

 

Exempel. Om du som entreprenör och kreatör, med personligt varumärke, kämpar med att faktiskt presentera och dela din service, din röst och det du säljer med världen – kan fördelen med det, enligt ditt undermedvetna, vara att du hålls trygg från att bli kritiserad och därmed fortsatt accepterad.

 

Någonstans bär du en programmering och upplevelser som har lärt dig att akten att dela vem du är och att tala din sanning leder till att något gör ont eller tas från dig. Ditt ego börjar säga att du är för mycket, att du inte har något viktigt att dela, att du startar drama osv. Så det blir mer bekvämt att fortsätta hålla dig själv liten, även om du inte gillar det alls. Det är mer överlevnadsbart utifrån det planet av dig som styr dig allra mest.

 

Jag har sett detta hos mig själv och ser det i andra runt mig, allra särskilt bland de som vill något mer i livet. Du kan vara på en plats där du är fullt medveten om smärtan av att fortsätta i dina nuvarande omständigheter, och vara medveten om att du har ansvaret för det du skapar – och ändå fortsätta med att skapa mer av samma. En loop av att inte kunna tjäna mer pengar än ditt överlevnadsminimum, inte kunna upprätthålla och bygga ett förhållande du älskar, inte få in eller hålla fast i rutiner som hjälper din hälsa och välmående.

 

Trots att du vill inget hellre, och att du har sett “problemet” eller loopen. Och här kommer en riktig paradox. Problemet med att försöka lösa problemet är att du fortsätter skapa den verklighet där problemet existerar. Vi håller oss själva fast i ett problemorienterat fokus istället för ett fokus av potential och skapandeorientering.

 

Här kommer vi in på ytterligare ett lager av medvetande och det är detsamma som jag nämnde i förra avsnittet. Supermedvetandet, det ändlösa fältet av information, källan, livskraften – whatever you call it – det plan av medvetande som vi alla delar som existerar bortom tid och rum. Den del av dig som vill uppleva, som är här för att uppleva, och som inte dömer vad upplevelsen är. Den del som vill skapa för skapandets och expansionens skull.

 

En del av hela utmaningen i att skapa ett liv vi älskar är alltså att vi styrs av vårt undermedvetna som håller gammal information om vad som servar oss, som behöver en uppdatering men som vi traditionellt inte lärt oss hur vi går tillväga att börja programmera om.

 

Den andra utmaningen är att vi har tappat kontakten med vårt supermedvetna och det som händer är att vårt medvetna, det som är allra mest påtagligt för oss för hur vi upplever vårt liv, det vi tror att vi styr med, hamnar i kläm och blir en maktlös passagerare. Min tanke var inte att gå in på planen av medvetande, då det är ett område och fält som förtjänar mer tid att gås igenom och arbeta med.

 

Det viktiga här är att förstå att vi styrs av långt mer än vid första anblick. Och att det inte är något fel på dig för att du inte tycks kunna komma loss, att du faller tillbaka i samma mönster även om det är mönster du inte trivs i. Det är också viktigt att förstå att det inte längre behöver vara din fortsatta verklighet, att du kan välja något annat genom att förstå mer runt medvetande, omprogrammera ditt undermedvetna och bli väldigt nyfiken på det supermedvetna och kultivera din kontakt med det.

 

Detta är särskilt aktuellt för dig som har gjort väldigt mycket jobb inom personlig utveckling och när du trots det ändå inte lyckas bryta igenom en platå, oavsett område.

 

Ditt medvetna vill inget hellre än att nå ett visst mål, att lyckas, medan ditt undermedvetna kanske kopplar samman det med något som inte är tryggt och skapar därför en agenda, en psykologisk spänning kopplat till ett tidigare sår, som inte låter din kropp vara trygg med att kliva in i det du önskar NU. Den här spänningen växer, precis som ett gummiband dras ut, ju närmare du försöker ta dig det önskade.

 

Det uppstår en konflikt mellan den del av dig som upplever en oönskad tillvaro, som söker att förbättra den för något den tror är bättre – och den del av dig som inte vill att något ska förändras alls. Den ena vill ta action och fixa och den andra motarbetar all action som leder till förändring.

 

För mig hände det något när jag tog in påståendet att det fanns delar av mig som var rädd för att lyckas, eller snarare som såg fördelar som vägde mer än fördelarna av något nytt. Jag minns att jag skrev ner några punkter runt vilka fördelar det faktiskt gav mig att inte göra allt det jag ville kopplat till önskad framgång. Punkter såsom att jag slipper arbetet med att synas på sociala medier, jag slipper lägga energin att lösa större problem, jag behöver inte känna mig så annorlunda eller “tro att jag är något” osv.

 

Nu idag förstår jag att det var några svar som kom från den medvetna sidan av mig och att det fanns en större spelplan som jag inte var medveten om. Det var en rad av alla händelser som fick mig att börja utforska mer. Den mest sofistikerade formen av självsabotage har jag märkt, är just den vi är medveten om, men som sker på ett omedvetet plan. När vi vet vad vi vill, när är vi beredda att gå efter det, och ändå faller platt.

 

Meningen med detta inlägg är att lyfta dig som på något sätt känner att du BORDE kunna lösa din situation, men hamnar i tvivel och mer av samma omständigheter. En väg för mig var som sagt att börja utforska olika lager av medvetande samt komma mer i kontakt med mitt hjärta och kropp. Det hjälpte och hjälper mig att plocka mig ur fokus av att fixa något, det problemorienterade fokuset, mot det fokus som faktiskt kan skapa det liv du älskar nu, det skaparorienterade fokuset.

 

Du behöver leva det och känna det nu för att ha och skapa det nu. Uttrycket “you have to be it to see it”. Det låter simpelt men kräver, ur min erfarenhet, en stor dos av tålamod, nyfikenhet, förståelse och medkänsla för din egen process. Och en stärkt tillit till att du är den dominanta skaparen av din verklighet, för att du är en del av det hela och att du väljer det.

 

Genom att dela detta hoppas jag kunna öppna en dörr för dig som hjälper dig att stärka kontakten med sanningen av vem och vad du egentligen är, som sätter dig i ett fokus av att skapa mer av det du älskar från en plats av att vara hel nu, och att mer och mer plocka dig ur de mönster som får dig att skapa mer av det du inte vill och tro att du behöver fixa något med dig själv.

 

Jag älskar att vara på resan av att upptäcka mer och skapa mer, och den vill jag fortsätta dela med dig som valt att dyka upp här – med allt vad den innebär. Framgång är att skapa ett liv du älskar, en hela tiden pågående process som sker här och nu.

 

 

P.S För en mindre kondenserad version och “hela kakan” – lyssna på podden Business Med Själ – Episod 5.