Det kan låta lite banalt, men innehållet till detta inlägg kommer bland annat ifrån flertal interaktioner med husdjur. Jag tror faktiskt att du som läser har haft samma tanke ett antal gånger när du till exempel ser en katt ligga och jäsa i ett köksfönster. Eller när din hund gör 17 cirklar innan den bäddar ner sig och myser stilla för att andra stunden kastas in i exstas över en promenad ute. Kanske väcks denna tanke när du ser ett litet barn göra stort oväsen över att inte få åka rutschbana en sista gång efter en två timmars session.
Låt oss se om du har haft samma grundtanke. Den lyder: Tänk om jag hade det lika bra och okomplicerat som du? Sedan kommer ytterligare en reflektion, hade jag verkligen velat ha det så? Hade jag bytt plats med katten Majsan? Beroende på var du som läsare befinner dig i livet kan bytet kännas mer eller mindre frestande. Finns det något vi gärna undviker är det smärta eller komplexitet, i alla dess former.
Av alla miljoner arter som lever här på jorden är människan den enda som tycks sysselsätta sig med tankar och beteenden som syftar till att förbättra sig själv.
Tack vare vår hjärnas uppbyggnad har vi den unika förmågan att uppfatta och reflektera över vår befintliga position och status. Som glasyren på kakan har vi även den unika förmågan att fantisera, planera och föreställa oss en alternativ version av oss själva. Sagt med andra ord, till skillnad från alla andra miljoner arter upplever vi ett påtagligt glapp mellan vart vi är och var vi skulle kunna vara. Detta glapp är människans största drivkraft bakom evolution. Som levande organism är du i ett av två lägen, antingen växer du eller så avvecklas du. Allt som inte bidrar till vår evolution plockas ut ur kretsloppet förr eller senare.
Om vi som art lever för utveckling och utveckling kräver förändring – vore det inte betydligt mer praktiskt om förändring inte upplevdes fullt lika skrämmande, förvirrande, prövande eller smärtsamt?
Största björntjänsten vi gör oss själva är när vi förväntar oss att livet borde kunna levas friktionsfritt – och att vi skulle uppskatta det. Tänk på alla tillfällen när du gått igenom något tufft, vare sig det handlat om ett riktigt trauma eller något mer trivialt, vare sig du valt utmaningen eller inte: ditt sätt att se på vägen som lett dig dit du är avgör din relation till utveckling. En del saker som händer människor är rent ut sagt vedervärdigt, men det finns så många exempel på personer som visar hur fantastiska kvaliteter kan framkallas ur mörkret.
Många av oss lever i en sann lyx där vi till stor del kan välja många av våra utmaningar till att utvecklas. Vi vet på förhand svaret ”Varför gör jag det här/varför händer det här mig?”. En annan lyx är rädslan av att inte ha gjort rätt beslut eller val i en tid där vi har fler möjligheter att kurskorrigera än någonsin. Vi kan också med tiden välja meningen av en prövning vi kanske inte valde eller förstod i stunden.
Det cirkulerar en kinesisk fabel, vidareberättad av Alan Watts, som beskriver budskapet av detta inlägg väldigt bra:
Det var en gång en kinesisk bonde vars häst sprang bort. På kvällen kom alla grannarna för att beklaga detta, och de sa: “Vi är så ledsna att din häst har rymt. Det här är mycket olyckligt!”
Bonden svarade: “Kanske det.”
Dagen därpå kom hästen tillbaka, i sällskap med sju vilda hästar, och på kvällen kom alla grannarna tillbaka och sa: “Åh, en sån lycka! Du har nu åtta hästar. Vilken fantastisk tur!”
Bonden sade igen: “Kanske det.”
Följande dag försökte bondens son att rida in en av de vilda hästarna, och då blev han avkastad och bröt ena benet. Grannarna sa då: “Åh kära nån, det har var illa!
Bonden svarade: “Kanske det.”
Nästa dag kom ämbetsmän till byn för att beordra unga män till armén, men de avvisade sonen för att han hade ett brutet ben. Återigen kom alla grannar och sa: “Åh vilken lycka!”
Återigen svarade bonden: “Kanske det.”
Allt som sker i naturen är en integrerad process med enorm komplexitet, och det är verkligen omöjligt att veta om något som händer är bra eller dåligt – för du vet aldrig vad som kommer att bli följden av otur, och du vet aldrig vad som kommer att bli följden av tur. Jag tror att en stor del i olycka ligger i att önska bort svårigheter och denna komplexitet – speciellt när denna enligt alla tecken verkar vara det som enskilt driver oss människor framåt. Det är otroligt mycket vi inte kan kontrollera, inte heller förutspå konsekvenserna av – det som återstår är vårt val av perspektiv och acceptansen av att livet är allt annat än spikrakt.
Vill du verkligen byta plats med katten Majsan? Jag hoppas att svaret är nej, med gåvan som vi fått av att vilja vrida och vända på stenar och testa vad vi förmår att bli med oviss angiven tid. För dig som vill byta plats för en dag, det är okej, vi alla känner det då och då. Det är inte konstigt att vilja ta en time-out ibland. Ta bara inte en time-out från livet. Låt komplexiteten bära dig.
💙 Som alltid, TACK för att du läser. Fick texten dig att tänka på någon speciellt eller känner du att fler behöver höra detta budskap? Dela länken till dessa 🙌 Vad har du gått igenom som du idag använder till något positivt? Kommentera 👇