Har du någonsin jobbat hårt för något, vare sig det gäller karriär, familj, relation osv, för att finna dig själv ifrågasätta ”Varför gör jag detta”? I alla riktningar vi vänder oss utåt får vi en hint om att det vi försöker åstadkomma är rätt, riktigt och eftersträvansvärt – men det känns tomt. Du står framför din egen reflektion i spegeln och tänker ”det här BORDE göra mig glad” eller ”är det här allt?”. Den inre varningsblinkern tickar om att vi någonstans hamnat på fel spår, ett spår som inte känns som vårt eget.
Låt mig dela en högst personlig upplevelse när jag fick det smärtsamt glasklart för mig hur avgörande ordet ”personlig” är i begreppet personlig framgång. Ett ögonblick som fick en ovärderlig pollett att trilla ner som ändrade hela min livsriktning. Jag hoppas att denna berättelse kan ge dig tydlighet i vart du är påväg och för vem. Föreställ er följande:
Kombinationen av känslor i kroppen är riktigt konstig denna sommarkväll, ute i det västerbottniska inlandet i ett hus där jag och min dåvarande sambo bor. Å ena sidan helt apatisk och tömd på entusiasmen som alltid varit en grundkänsla hos mig – å andra sidan förväntansfull. I mina händer har jag ett block och penna. Vädret verkar plocka upp mitt inre, det regnar med en kraft som snart plockar altantaket ovan mig. Jag sitter ensam ute, med en ljummen tekopp och en växande skam i kroppen.
Utifrån sett har jag allt – åtminstone allt som jag tillåtit min omgivning få mig att tänka är viktigt. Ett stabilt och välbetalt heltidsjobb på orten, ung, välutbildad och vältränad, ett tryggt förhållande sedan 11 år tillbaka. Med ett tillsynes recept på ett gott liv, varför har jag en tyngd på mitt bröst och uppdämda skrik intill?
På blocket har jag skrivit ner 100 saker som jag vill ha och uppleva i mitt liv. En process som krävde fullständigt blottande och avskrivandet av censur i MINA behov och MINA drömmar. När jag läser igenom punkterna sprids en varm, återfunnen känsla av vem jag egentligen är.
Altandörren intill mig går upp och ut kommer min dåvarande sambo. PANIK!
I samma stund sker något väldigt sorgligt, helt per automatik; jag GÖMMER blocket.
Det låter inte speciellt dramatiskt, men på insidan sker ett fullständigt skifte. Om jag inte törs dela mina inre behov och drömmar med min närmsta – vad betyder det? Vad mer har jag grävt ner och gömt undan? Vad leder detta förminskande av mig själv till för konsekvenser? En annan tung insikt som slår mig är hur jag i botten av hjärtat VET, att min väg – inte är vår väg. En sorg letade sig fram i hur min tillvaro inte alls speglade min inre sanning som jag precis fått på pränt.
Det värsta då och bästa i efterhand är förståelsen över hur allt ansvar över min situation alltid finns hos mig. Det betyder att ingen ursäkt är rimlig att stanna i och ger mig all handlingskraft i att påverka det jag kan. Det värsta var att jag levde oärligt, inte medvetet men dock oärligt. Där och då väntade jag på att något utanför mig skulle ändras – för att stilla ekot i min själ.
Det som är bäst för oss är inte alltid det som känns allra bäst för oss i stunden.
Jag tror inte på att vi hamnar i livskriser för att vi når en viss ålder. Jag tror på att vi hamnar i en livskris när vi upptäcker oss själva i en personlig konkurs. Hopplösheten över att hur mycket vi än skakar på trädet, kallat vår tillvaro och identitet, verkar det alltid sluta med att vi producerar samma äpplen.
Ibland är känslan av den allmänna obalansen tydlig i vårt liv men lika vanligt är det att snöa in sig fullständigt på en liten del av livspusslet medan de andra viktiga bitarna hamnar utanför ljuskäglan. Kontentan är densamma men tidsförloppet till att den personliga konkurs-skylten åker upp är individuell, kanske triggad i ett ögonblick på din altan. Vi kommer att behöva konka ett flertal gånger genom livet, vem du blir på andra sidan ligger i vilket ljus som utvecklas ur mörkret.
Tänk dig nu att du vaknar upp och känner tacksamhet och en förväntansfullhet över din dags innehåll. Att du känner att det är du och ingen annan som sitter vid spakarna, att möjligheterna du länge drömt om börjar manifestera sig själva. Tänk dig att du är högst medveten om vilken outtömlig potential du har att lära dig, att vara mer närvarande och känna frihet i att börja ta ansvar över dig själv. Att vara tillfreds med vad som är men samtidigt gå efter din egen storhet. Att känna dina dagar – MER.
Hon som satt på altanen i spöregnet för några år sedan kände en skam över sin önskan om att känna mer, vilja annat och att vara mer – på sitt eget sätt. Idag är det hennes största drivkraft att leva och förmedla till andra.
Min största vinst kom från att erkänna förlust. Att gå i personlig konkurs ledde mig till att kunna börja forma min personliga framgång. Det är min stora önskan att du hittar det personliga i din framgång – för den är just DIN.
Tack för att du läser. Jag tror att vi alla bär på historier som kan lyfta andra. Vad är en av dina? Vad är något som har byggt den du är idag? Skriv nedan 👇⭐💙
Tror att du inte är ensam om att bära på något…att välja det “trygga” och invanda…kanske det som man tror förväntas av en…men på bekostnad av sig själv. När insikterna träffar med full kraft krävs modet att ta steget men också nära och kära som finns där och stöttar.
Idag är du fortfarande Sandra men med insikter och erfarenheter som gör dig till en annan Sandra men mera dig själv! Att finna sig själv och att finna en själsfrände och soulmate är one or once in a million or a lifetime. Ofta väljer vi att göra något för andra och det finns något stort i det men det får i längden inte bli på bekostnad av att själv bli konsumerad utan “refill”. Vägar och stigar som vi tar är inte alltid enkla men de tar oss ofta i någon riktning. Kram pappa❤