Har du hört dig själv eller någon annan uttrycka följande;
Träningen är min terapi, gymmet är min fristad, jag vet inte vad jag skulle göra utan träningen, så länge jag får träna känns det okej osv?
Som i de flesta inläggen vill jag göra en inledande överenskommelse med dig läsare innan vi går vidare. För raderna nedan kommer mest sannolikt att hitta av en nerv hos många – på gott och ont men med de mest osvaga intentionerna.
Träning är onekligen ett av de bästa verktygen för att lyfta upp både ditt fysiska och psykiska välmående, både direkt och över tid. Det skapar grundvalutan för ALLT som är viktigt för oss och som sker utöver i våra liv – energi. Med mig såhär långt? Härligt, då fortsätter vi.
Ibland är träningen verkligen den enda fristaden en person upplever under sina dagar. Ett ställe att få utlopp för saker som byggts upp på insidan. Allt detta är toppen såklart, men hur blir det om träningen du gör är det enda som säkerställer att du håller dig flytande överlag? Resterande 95 % av dygnet och livet, vad händer där och är det rimligt att sådan stor portion av dygnet mest ska genomlevas? För personer som skadar sig eller blir sjuka kan perioder av ofrivillig frånvaro i träningen generera riktiga kriser och som minst innebära en redig lavett när det kommer till ens motivation.
När livet är tumult eller extra krävande är det lätt att knyta ett fastare grepp kring saker vi upplever oss kunna kontrollera – träning exempelvis. Fokuserad kontroll över ett livsområde leder lätt till en rubbad harmoni i övriga livsområden, något hamnar efter och även om vi finner det viktigt känns det lättare att hålla fast i ratten på bilen som nu saknar hjul.
Det finns många olika indelningar kring vilka livsområden vi berörs av. En generell indelning som de flesta människor delar för att värdera uppskattad tillfredsställelse med livet är exempelvis;
Hälsa, ekonomi, karriär, kärlek/relation, vänner/familj, personlig utveckling, rekreation och miljö.
Som ni märker är hälsa endast en del av helheten, som också inrymmer otroligt mycket under sitt paraply, bland annat träning. Det som ofta gör oss mest frustrerade är när vår verklighet inte speglar våra högst rangordnade livsområden. Om du exempelvis håller hälsa, familj och rekreation som de viktigaste för dig, i livsfasen du är i nu, kommer det att smärta extra när du märker att dessa hamnar i skymundan.
Meningen är inte att alla områdena ska vara på bästa tänkbara nivå jämt – det är en regnbågsjakt. Det fina med att stämma av var vi befinner oss i våra olika livsområden är att vi får ett bra perspektiv kring var vi är just nu och vart vi är påväg. Om något livsområde släpar efter väldigt kraftigt kan det räcka med en ny medvetenhet kring detta och några steg för att sätta det mer i fokus – om så önskas.
Så, när träningen upprepade gånger sker som en flykt från det övriga i livet, fundera om ett liv i flykt från livet är lika med att inte riktigt leva alls. Och vill du leva med det? 💙
Det var mina tankar, nu vill vi höra dina tankar. Känner du igen dig? Tack för att du läser och kommentera nedan 😃👇
Det stämmer in så himla bra det du skriver. Jag känner igen mig så mycket i det du nämner här ovan. Det jag har kämpat med i stort sett hela mitt liv är min ryggproblematik samt en annan sjukdom. Dessa två kombinationer har och är svår att kombinera i min träning. Jag har tränat i hela mitt liv, men den senare tiden så har styrketräningen samt löpning blivit ngt jag verkligen tycker om att göra. Men med min problematik så får jag göra SÅ många omstarter i träningen…..och det är lika tungt varje gång! Så träningen för mig har varit en flykt från så mkt och nu när jag inte kan utnyttja den som jag önskade, så känns det som jag är fast i ett enda värkträsk.
Det är otroligt svårt att föreställa sig hur det är för dig att försöka hitta ett upplyst spår genom värkträsket, nu när dina förutsättningar vänt. När en flykt inte fungerar längre brukar det kunna innebära en ny typ av flykt. Du är otroligt modig och uthållig som ändå någonstans upprepat ser till att börja om på nytt. När det inte finns något alternativ till annat än att omstarta, bygger det lätt en uthållighet – vare sig man önskat det eller inte. Ett annat sätt att uttrycka det på “om det ändå ska vara p*ss, hur gör jag det mer hanterbart för mig?”. Tack för att du delar dina erfarenheter och tankar 💙👊