En del kallar det magkänsla, en del intuition, och det är stunder med förnimmelsen om en röst inifrån som kallar på vår uppmärksamhet. Stunder då vi bara ”vet” eller får en stark känsla om något oavsett omständigheter.
Går det att lita på magkänslan? Det korta generella svaret: ja, om den leder dig mot positiva saker som får dig att känna glädje, personlig utveckling, att bidra eller bli en bättre version av dig själv. När det kommer till att den istället leder dig mot att förminska dig själv handlar det däremot om något annat. En naturlig följdfråga på detta blir såklart: om jag står vid ett vägval där det ena beslutet leder mig mot något positivt – men det skrämmer mig också ur skorna – var går jag vidare därifrån?
3 saker som fullständigt blockerar vår förmåga att lyssna och lita på vår magkänsla:
- Övertänkande – att försöka tänka ur alla tänkbara vinklar och vrår med förhoppningen om att kunna kontrollera det okontrollerbara. Oftast resulterar övertänkande att vi hamnar tillbaka till ruta ett i beslutsfattandet, ännu mer förvirrade.
- ”Måste och borde” – när fokus ligger utåt och tankarna hamnar på vad andra ska tycka och tänka eller bli påverkade. Många gånger färgas vi väldigt starkt av våra närmsta eller andra auktoriteter, även samhälle och normer.
- Automatiska mönster – när hjärnan drar snabba och nästan omedvetna slutsatser baserade på tidigare erfarenheter, stereotyper och världsbild. Detta är nästan motsatsen till övertänkande men skiljer sig genom att det går igenom ett orättvist filter som ofta agerar med ”överlevnad” som primära fokus. Att överleva handlar om att vara så bekväm som möjligt – inte något som går hand i hand med att utvecklas som person det vill säga.
För att kunna lita på magkänslan krävs det också att vi ger den plats och vågar agera på den. När vi hamnar i en situation som motsäger våra grundvärderingar kommer något i det inre att klösa försiktigt från insidan. Om du har god kontakt med dina personliga värderingar är magkänslan betydligt mer pålitlig. Några frågor för att komma i kontakt med dessa värderingar:
Vad vill JAG göra?
Vad vill JAG ha/uppleva/känna?
Var vill JAG resa/vistas/tillbringa tid?
På vilket sätt vill JAG bidra?
Vad vill JAG lära mig?
Vem och vilka vill JAG träffa och spendera tid med?
Hur mycket vill JAG tjäna, spara och investera?
Vad är viktigast för mig att utföra för MIN bästa hälsa och glädjes skull?
Lyssna INTE på din magkänsla om den säger åt dig att ge upp något innan du ens har påbörjat något – det är rädsla, inte magkänsla. Intuition går bäst att lita på i linje med att du agerar och sätter handlingar till kraft, även små steg – trots rädsla. Om du inte börjar leda inifrån, genom att uppmärksamma och förstärka dina egna värderingar och tro, kommer du aldrig vara kapabel att vara personen du söker att bli. Fundera över om det viktigaste för dig i valet du står inför handlar om perfektion eller om att du faktiskt har möjlighet att utvecklas – distinktionen är enorm.
En sista viktig aspekt av lita och följa sin magkänsla är att inse att det är ultimata provet på att lita på sig själv. Även om rädslan för att misslyckas eller liknande är stor finns en ännu större omedveten rädsla i att faktiskt lyckas. Våga gräva djupt inom dig och våga vara så briljant som du faktiskt är. Visa uthållighet genom att sätta exemplet att följa dina drömmar – endast då hamnar du i ett självledarskap som du autentiskt kan ge och dela till andra.
Det finns nog ingen som åstadkommit något stort eller tagit ett viktigt beslut utan att ha varit rädda i ögonblicket – men det är den som vågar ta språnget i riktningen mot rädslan som skapar momentum mot att nå längre i sina drömmar. Tre sista guidande frågor:
Vad skulle det innebära om detta faktiskt ledde till ALLT jag kunde hoppas på och mer?
Vad skulle det innebära om det inte blev så – vad blir kostnaden av att jag låter bli eller inte ens ger mig själv chansen – förblir passiv?
Hur kommer jag att känna inför mig själv om jag gör detta/inte gör detta?
Att gå miste om att ens ge dig själv chansen borde vara det som skrämmer dig allra mest – oavsett värsta tänkbara scenario om det inte går som du har tänkt dig. Om du fortsätter som du gör, blir resultatet detsamma. Ibland behöver smärtan av att förbli passiv växa sig större innan vi samlar modet att agera. Utmaningen är att “modsamlandet” kan ta flera år, kanske en livstid. Hur mycket tid har du?