“Yoga doesn’t mean looking like a leftover noodle. It means unity” – Sadghuru
Visste ni att var femte svensk utövar yoga, meditation eller mindfulness och att 15 % av befolkningen gör det regelbundet? Detta enligt den digitala träningstjänsten Yogobe (2015). Yoga utövas därmed mer än exempelvis längdskidåkning och ridning. Det går att se stora skillnader mellan män och kvinnor där kvinnor är överrepresenterade samt att de är populärast i åldrarna 18-29 år.
Detta är inte en text om statistik, nej, detta är en utmaning till dig som inte utövar yoga – att se närmare på dig själv och dina föreställningar. För dig som redan är yogientusiast, känner du kanske igen dig och på vilka andra områden kan du ta med dessa nya ögon? För dig som är beredd att testa kommer också en rekommendation för hur du börjar. Buckle up my friend.
För egen del har utövandet av yoga alltid inneburit en sorts längtan och nyfikenhet i kombination med ett kraftigt motstånd. Tror att många kan känna igen sig i att snegla åt yogans håll, då dess rapporterade positiva effekter är väldigt svåra att blunda för, MEN inte agerat på impulsen att testa av olika anledningar. Mitt egna motstånd fann jag ligga i vilken bild jag hade målat upp av vad det innebär att vara en person som utövar yoga – en ”yogi” if you will. Tankegången löd; att finna lugn och att röra kroppen på ett välgörande sätt – JA, att tillskriva mig till en sorts ”yogikultur” – NEJ.
Som bekant är det i motstånd de största lärdomarna går att finna, att utmana våra föreställningar för att hamna närmare sanningen. Utmaningen kring att utöva yoga låg i att komma över min egenskrivna teori om att jag automatiskt hamnar i ett fack med tillhörande egenskaper – om jag skulle försöka praktisera yoga på ”allvar”.
Vad tänker du när du hör ordet yoga? Flum, magi, verktyg, avkoppling, harmoni, meditation, kult, rutin, optimering? En ännu bättre fråga är kanske; Vad har du för inställning till yoga och varför? För att återkoppla till det inledande citatet skulle mitt gamla jag fnysa lite över att yoga skulle innebära någon sorts enighet. Vadå enighet? Med risk för att ha missuppfattat upphovsmannen till citatet helt är min nuvarande definition av yoga och enighet följande;
– enighet mellan sinne och kropp
– enighet med allt levande
– samhörighet med andra människor
– känslan av sammanhang och plats
För er som nu sitter med handen svajande ovanför ”flum-alarm-knappen”, läs en liten bit till är ni snälla. Min bakgrund skulle kunna beskrivas som djupt förankrad i saker som kan backas upp av forskning, en kritiker med så kallad realistisk optimism. Går det att mäta dessa punkter? Nä, inte riktigt. Går de att uppleva? – Definitivt. Håll med mig om att det finns enormt mycket som vi inte kan ”ta på” men som ändå förefaller vara största möjliga verklighet för oss?
Den personliga utmaningen var alltså att omfamna sårbarheten i att acceptera det mer osynliga och ”flummiga” i yogautövandet med ett öppet sinne. Det kommer stunder idag då jag skrattar åt mitt försök att vara ”yogi”, sedan kommer insikten att det inte handlar om att vara något annat, utan skapa utrymme för vad som redan finns där. Det kräver mod att inte låta föreställningar ta över men det är ett av de bästa jag har gjort och jobbar vidare på.
Har du någonsin funderat på att testa yoga? Vad behöver du vara villig att släppa och att omfamna om så är fallet? Detta inlägg behöver som sagt inte nödvändigtvis handla om yoga, det kan handla om något annat som du någonstans behöver samla mod för att göra eller börja med.
Till rekommendationen för hur du börjar; bestäm hur ofta och hur länge per gång för den första tiden yoga. Sätt en tid för under hur lång period du håller dig själv ansvarig att faktiskt genomföra en sammanhängande tid av yoga. Testa olika varianter genom att ge dig ut på exempelvis Youtube och googla tidsintervallet du önskar för ditt pass. Utför, testa dig fram med vilken variant som passar dig (finns en uppsjö!) och håll ut. Utvärdera när du har fått ihop dina pass och din period. Börja inte sen, börja snarast.
Att överkomma föreställningar är att bryta barriärer – vilket ger en skjuts att göra detsamma på andra områden. Den viktigaste personen att lära känna genom livet är dig själv för det är samma person som styr allt som vi får uppleva. Kroppen är ditt fordon, och förhoppningsvis säger det sig själv att vi inte kan försumma varken förare eller fordon för att få en så givande resa som möjligt.
Ta hand om dig med nya ögon!
✨👐